Offentligt samråd – Ansvar för AI-skador under privaträtten i England och Wales

Samrådet: Vad händer nu?

Master of the Rolls, Sir Geoffrey Vos – den näst högsta domaren i England och Wales – leder ett stort initiativ för att klargöra vem som bär ansvaret när AI orsakar skada.

Frågan är enkel: om du använder ett AI-verktyg, en chatbot eller en LLM för att skriva ett avtal och något går fel, vem är då ansvarig? Är det du, AI-företaget eller någon annan?

The UK Jurisdiction Taskforce (UKJT) har publicerat ett utkast till rättsligt uttalande som kommer att vägleda hur domstolar hanterar dessa fall under många år framöver. De bjöd in till offentlig feedback, och vi ville gärna bidra.

Varför detta samråd är viktigt

UKJT:s uttalande ska vägleda domare, jurister och beslutsfattare på nytt territorium. Det liknar ett medicinskt konsensusuttalande: i sig inte lag, men en pålitlig referenspunkt vid beslut om AI och ansvar.

När ett mål som rör en AI-chatbot eller LLM prövas i domstol kommer domaren nästan säkert att konsultera detta uttalande. Även om det inte blir en parlamentsakt kommer det att forma resultat under år – kanske årtionden. Därför var det så viktigt för oss att bidra.

Vår ståndpunkt: Användarna är beslutsfattarna

På Unwildered ser vi AI som ett verktyg för att stödja – inte ersätta – mänskligt omdöme. Precis som en miniräknare inte gör dig dålig på matte, befriar inte en AI-skrivassistent dig från ansvar.

Vårt kärnargument: När du använder Caira för att skriva ett dokument är det du som är författaren. Du granskar, redigerar och signerar. AI:n assisterar; du bestämmer.

Detta speglar hur skattelagstiftningen redan fungerar. Enligt Schedule 24 i Finance Act 2007 är skattebetalare ansvariga för "vårdslösa" fel i sina deklarationer – även om de förlitat sig på felaktiga råd från en revisor. Kontroversen kring Angela Rayners stämpelskatt 2025 visade detta i praktiken: att bara lita på råd räckte inte. Hon ansågs inte ha uppfyllt de högsta kraven eftersom hon misslyckade med att verifiera råden hon fick.

Samma logik bör gälla för AI. Om du signerar ett avtal utan att läsa det kan du inte skylla på AI:n. AI:n är din skrivassistent, inte din advokat.

Att förstå ”Människan i loopen”

Du kan ha hört uttrycket ”människan i loopen” i diskussioner om AI-säkerhet. Det betyder att, även vid användning av AI, är en person alltid ansvarig för det slutgiltiga beslutet.

Det handlar inte om att låta AI:n löpa amok – det handlar om att ge användarna möjlighet att göra välgrundade val, precis som med alla andra verktyg. När du använder Caira:

• Du tillhandahåller fakta och sammanhang

• Du granskar AI-verktygets resultat

• Du beslutar om du ska agera på det

• Du tar ansvar för ditt beslut

Det är precis så det fungerar med advokater också. Din advokat upprättar ett dokument; du signerar det. Du befrias inte från ansvar bara för att ett proffs hjälpte dig.

För AI-verktyg för konsumenter, som Caira, är användaren människan i loopen. Att kräva att en advokat granskar varje AI-svar är inte genomförbart – det finns 150 000 advokater i England och Wales och 67 miljoner människor.

Varför detta är viktigt för konsumenter

Verkligheten är att 31 % of vuxna i Storbritannien har ofyllda juridiska behov. Många har inte råd med advokater, kämpar för att få tider och lämnas att lösa saker själva.

AI-verktyg som Caira förändrar detta. För 15 pund i månaden får du juridiska svar och dokumentskrivning dygnet runt, 365 dagar om året – även kvällar och helger när tankarna snurrar som mest och advokater inte är tillgängliga.

Om lagen ställer samma ansvarskrav på ett AI-verktyg för 15 pund/månad som på en advokat för 500 pund/timme, kommer dessa prisvärda alternativ att försvinna. Valet för konsumenter står inte mellan ”AI” och ”en advokat.” Det står mellan ”AI” och ”ingenting alls.”

Vi uppmanade arbetsgruppen att inse denna verklighet.

Skillnaden mellan AI-verktyg och reglerade yrkesutövare

Vissa kanske frågar: borde inte AI hållas till samma standarder som advokater?

Advokater är reglerade, försäkrade och underkastade strikta yrkesstandarder. De utbildar sig i åratal, bär obligatorisk ansvarsförsäkring och kan uteslutas vid misskötsel.

AI-verktyg är däremot programvaruprodukter – tillgängliga direkt, till en bråkdel av kostnaden, och utan samma regelverk. De styrs av konsumentskyddslagstiftning (som Consumer Rights Act 2015), inte regler för yrkesmässigt uppträdande.

Om lagen behandlar båda lika riskerar det att göra prisvärda AI-verktyg omöjliga att driva, vilket lämnar många helt utan hjälp.

Det betyder inte att AI ska vara fritt fram för vad som helst. På Unwildered är vi engagerade i ansvarsfull innovation:

• Vi använder tydliga friskrivningsklausuler om att vårt resultat är informativt, inte juridisk rådgivning

• Vi kräver användarbekräftelse före viktiga åtgärder

• Vi följer bästa praxis för datasäkerhet

• Vi anser att AI ska stärka, inte ersätta, mänskligt omdöme

Men ansvarsramverket måste erkänna att ett verktyg för 15 pund/månad som tjänar miljoner är fundamentalt annorlunda än en skräddarsydd relation med en advokat för 500 pund/timme.

Ett budskap till advokater och intressenter

Till jurister som läser detta: det handlar inte om att ersätta er expertis. Det handlar om att göra juridiskt stöd mer tillgängligt.

AI kan hantera rutinskrivande och research, vilket frigör tid för advokater att fokusera på komplexa, värdefulla uppdrag som genuint kräver professionellt omdöme. De 31 % med ofyllda juridiska behov är inte era nuvarande klienter – de har inte råd att vara det. AI servar en marknad som traditionella tjänster helt enkelt inte når.

För tillsynsmyndigheter handlar det om att hitta rätt balans: skydda konsumenter utan att kväva innovation. Consumer Rights Act 2015 ger redan ett robust skydd för digitalt innehåll. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt – vi behöver tillämpa befintliga principer förnuftigt.

Risken med överreglering

Om Storbritannien gör det för riskabelt att erbjuda juridiska AI-verktyg kommer konsumenterna inte plötsligt att ha råd med advokater. De kommer att vända sig till ChatGPT – en amerikansk produkt som inte är utformad för England & Wales, inte tränad specifikt på brittisk lag och inte lyder under brittisk tillsyn.

Om regleringen är för strikt kan brittiska konsumenter hamna i att förlita sig på utländska AI-verktyg som inte förstår vårt rättssystem, inte kan erbjuda lokala skydd och inte är ansvariga enligt brittiska standarder. Det är en risk för alla – konsumenter, jurister och rättssystemet.

Överreglering skyddar inte konsumenter. Det knuffar dem mot mindre säkra alternativ.

Som Sir Geoffrey Vos själv noterade i samrådsdokumentet:

”Varje osäkerhet, verklig eller uppfattad, riskerar att hämma antagandet av fördelaktiga AI-verktyg, särskilt bland riskmedvetna professionella sektorer...”

Och vidare:

”Engelsk lag, som ett välutvecklat flexibelt common law-system, har förmågan att ge förutsägbarhet vid teknisk innovation. Inom helt nya områden växer säkerhet fram över tid när domstolar resonerar utifrån grundläggande principer och utvecklar befintliga regler.”

Vi håller med. Lagen måste möjliggöra ansvarsfull innovation, inte kväva den.

Bortom juridiken: Den större bilden

Samma utmaningar finns inom vård, mental hälsa och ekonomisk rådgivning. Det kommer aldrig att finnas tillräckligt med läkare, terapeuter eller rådgivare för att möta den dagliga efterfrågan. Väntelistorna växer. Kostnaderna stiger. Ojämlikheten fördjupas.

AI är det enda realistiska sättet att se till att alla får snabbt och prisvärt stöd – vilket höjer levnadsstandarden och minskar ojämlikheten. Det vi förespråkar inom juridiska tjänster gäller lika mycket för dessa sektorer: kontextuellt ansvar, användaransvar och proportionerlig reglering.

Om vi gör rätt här sätter det ett prejudikat för hur Storbritannien reglerar AI inom alla konsumenttjänster.

Vad vi rekommenderade

Vårt svar lyfte fram fyra nyckelpunkter:

1. Ansvar bör skalas efter funktion

En AI som skriver ett dokument (som du granskar och signerar) är annorlunda än en AI som skickar in ett domstolsanspråk utan att fråga dig. Det förstnämnda bör innebära användaransvar; det sistnämnda bör innebära leverantörsansvar.

2. Aktsamhetsstandarden måste vara kontextuell

Ett AI-verktyg för 15 pund/månad är inte en advokat för 500 pund/timme. Aktsamhetsplikten – som fastställts i fall som Bolam och Montgomery – har alltid varit kontextuell. Det bör inte ändras för AI.

3. Användarna är ”människan i loopen”

Användaren granskar, beslutar och agerar. Det är så ansvaret bör fördelas för informativa AI-verktyg.

4. Leverantörer ansvarar för produktkvalitet

Om Caira drabbas av ett dataintrång, innehåller skadlig kod eller ger resultat som motsäger dess beskrivning, faller det på oss. Consumer Rights Act 2015 täcker redan detta. Men vi kan inte garantera att du fattar kloka beslut med det vi tillhandahåller. Det ligger på dig.

Vad händer härnäst?

UKJT kommer att granska alla bidrag och publicera ett slutgiltigt rättsligt uttalande senare i år (troligen mitten av 2026). Detta blir inte en parlamentsakt – det blir inte ”lag” i formell mening – men det kommer att bli extremt inflytelserikt.

När fall rörande AI-ansvar prövas i domstol kommer domare nästan säkert att vända sig till UKJT:s uttalande för vägledning. Se det som en överläkares konsensusuttalande: inte juridiskt bindande, men i praktiken avgörande.

Vi är stolta över att ha bidragit till detta samtal. AI är här, det hjälper miljontals människor och lagen måste hinna ikapp – genomtänkt, rättvist och utan att undergräva den innovation som gör juridisk hjälp tillgänglig för första gången i historien.

Vi vill gärna höra från dig

Tycker du att AI ska hållas till samma standarder som advokater? Vad oroar dig mest med att använda AI för juridisk hjälp? Vilka möjligheter gör dig mest entusiastisk?

Hör av dig – vi vill gärna höra dina tankar. Mejla oss på hello@unwildered.co.uk eller kontakta oss på LinkedIn.

Vad är UKJT?

UK Jurisdiction Taskforce (UKJT) är ett ledande rättsligt organ som inrättats för att skapa tydlighet och förtroende för lagen när den tillämpas på ny teknik. Under ordförandeskap av Master of the Rolls, Sir Geoffrey Vos, samlar UKJT juridiska experter, domare och branschaktörer för att hantera juridiska oklarheter inom snabbrörliga områden som digitala tillgångar, smarta kontrakt och artificiell intelligens.

Sedan starten 2019 har UKJT publicerat inflytelserika rättsliga uttalanden om statusen för kryptotillgångar, smarta kontrakt och digitala värdepapper under engelsk lag. Dessa uttalanden har hjälpt domstolar, företag och konsumenter att förstå hur engelsk lag tillämpas på ny teknik, och de har citerats internationellt som auktoritativ vägledning.

UKJT:s arbete är inte begränsat till digitala tillgångar. De har även utvecklat digitala regler för tvistlösning för att stödja snabb, expertledd lösning av tvister i den digitala ekonomin, och har bidragit till utvecklingen av lagstiftning som Electronic Trade Documents Act 2023, som gör att digitala dokument kan behandlas med samma rättsverkan som pappersdokument.

Nyligen har UKJT riktat sin uppmärksamhet mot frågan om ansvar för skador orsakade av AI. I och med det snabba införandet av AI i juridiska tjänster, finansiella tjänster och konsumenttjänster råder det en växande osäkerhet om vem som är ansvarig när saker går fel. UKJT:s rättsliga uttalande om AI-ansvar syftar till att ge tydlighet för domstolar, tillsynsmyndigheter och allmänheten, vilket säkerställer att engelsk lag förblir ändamålsenlig och fortsätter att stödja ansvarsfull innovation.

UKJT:s arbete följs noga av andra jurisdiktioner och sätter ofta tonen för den internationella rättsutvecklingen. Genom att hantera juridisk osäkerhet hjälper UKJT till att bygga marknadsförtroende och stöder ett säkert, brett införande av ny teknik i Storbritannien och i övriga världen.