Snabbt svar:
Avlastningsvård – ofta kallat “korttidsavlastning” i Storbritannien – betyder stöd som ger familjer en paus från omsorgen, samtidigt som barn och unga får möjlighet att göra något roligt, träffa nya människor eller bara få miljöombyte. Det handlar inte om att ta dig bort från din familj eller straffa någon. Det handlar om att hjälpa alla att klara sig bättre och må starkare. Om du är ung, ett syskon eller en förälder är den här guiden för dig.

Låt oss vara ärliga en stund.
Om du läser det här kanske du är trött, stressad eller orolig. Kanske är du en ung person som har hört en socialsekreterare nämna “avlastning” och du är osäker på vad det betyder. Kanske hjälper du till att ta hand om en bror eller syster och undrar om det finns något stöd för dig. Eller kanske är du en förälder som bara behöver en paus. Oavsett din situation förtjänar du tydliga svar – inte förvirrande ord.

Vad betyder det när någon är i avlastningsvård?

När någon är “i avlastningsvård” eller har en “kort paus” betyder det att någon annan tar hand om dem en liten stund. Det kan vara några timmar, över natten eller några dagar. Syftet är att ge alla en chans att ladda om.

Vad det INTE är:

• Det är inte att bli omhändertagen – dina föräldrar eller vårdnadshavare har fortfarande ansvaret för dig.

• Det är inte ett tecken på att du eller din familj har misslyckats. Alla behöver ibland en paus.

• Det är inte ett straff. Det är tänkt att vara en positiv upplevelse för dig.

• Det är inte för alltid. Korttidsavlastning är just det – kort.

Vad det ÄR:
Korttidsavlastning finns för att hjälpa familjer att hålla ihop och undvika att hamna i kris. Den ger föräldrar och vårdnadshavare tid att vila, komma ikapp eller ta hand om sig själva eller andra barn. För dig är det en chans att prova nya saker, få vänner och ha roligt. Om du är ung handlar avlastningsvård om att ge dig nya upplevelser och din familj en chans att ladda om.

Vad händer under avlastningsvård?

Det finns ingen enda “avlastningsvårdsupplevelse” – det beror på vad du och din familj behöver. Ibland kommer någon hem till dig för att ta hand om dig eller ditt syskon medan din förälder eller vårdnadshavare får en paus. Det kan vara en stödperson, en lekledare eller en avlösningstjänst så att din förälder kan gå ut. Du stannar i din egen miljö, men får göra något annorlunda.

Andra gånger kan du gå iväg för att delta i aktiviteter i samhället, som fritids- eller lovklubbar för barn med extra behov, helgklubbar med simning, pyssel eller sport, eller ungdomsgrupper för tonåringar. Det här är bra sätt att träffa andra unga, prova nya saker och ha roligt utanför hemmet.

För vissa innebär avlastning att stanna någonstans över natten – kanske hos en annan familj som är utbildad att ta hand om unga, på ett boendecenter, hos en familjehemsförälder eller på ett hospice om du har medicinska behov. En vanlig övernattning kan innebära att du kommer efter skolan, äter middag, gör aktiviteter och åker hem nästa dag – som ett litet äventyr.

Får man 6 veckors gratis avlastningsvård?

Det här är en vanlig fråga, men svaret är nej – det finns ingen regel som säger att alla får 6 veckors gratis avlastningsvård. Vissa tror det på grund av de långa sommarloven eller berättelser från andra familjer, men det finns inget nationellt löfte om en bestämd mängd.

Vad du faktiskt får beror på din kommun och din familjs behov. Vissa familjer kan få några timmar i veckan, andra kan få övernattningar, och vissa kanske inte får något stöd alls, även om de behöver det. Det är inte rättvist, men det är verkligheten i många områden.

Om du är osäker på vad som finns att få, är det alltid värt att fråga din socialsekreterare eller kolla din kommuns webbplats för mer information.

Vem har rätt till avlastningsvård?

Korttidsavlastning är främst för barn och unga med funktionsnedsättning eller extra behov. Det kan omfatta:

• Intellektuell funktionsnedsättning

• Autism eller ADHD

• Fysiska funktionsnedsättningar

• Sensoriska behov (som att vara döv eller blind)

• Hälsotillstånd som kräver medicinsk vård

• Psykiska hälsotillstånd

• Utmanande beteende

Om dina behov gör livet svårare för dig och din familj kan du ha rätt till stöd – även om du inte ser dig själv som “funktionsnedsatt”. Ibland blir familjer förvånade över att de faktiskt kvalificerar sig.

För att få avlastningsvård behöver du vanligtvis:

• En remiss (från en vårdcentral, lärare, socialsekreterare, eller så kan du själv be om det)

• En bedömning (en socialsekreterare pratar med dig och din familj om vad ni behöver)

• Ett beslut (kommunen berättar vilket stöd du kan få)

• En plan (om du är berättigad får du en plan för dina korttidsavlastningar)

Så får du korttidsavlastning: en praktisk guide

Att få stöd kan kännas förvirrande, men här är ett enkelt sätt att börja:

1. Hitta din kommuns korttidsavlastningspolicy. Sök på “[din kommun] korttidsavlastning” online eller be en vuxen du litar på om hjälp.

2. Be om en bedömning. Kontakta teamet för barn med funktionsnedsättning, eller be din vårdcentral, lärare eller socialsekreterare att göra en remiss.

3. Var ärlig i bedömningen. Berätta hur livet verkligen är, inte bara de bra delarna. Om det är tufft, säg det.

4. Känn till dina alternativ. Du kan få direkt stöd (kommunen ordnar det), direkt ersättning (du ordnar hjälpen själv) eller en kombination.

5. Om det inte fungerar, säg ifrån. Om du inte kan hitta en vårdgivare eller om stödet inte räcker, be om hjälp igen eller prata med din socialsekreterare.

För unga: vad avlastning betyder för dig

Avlastningsvård handlar inte om att du är ett problem eller att någon ger upp på dig. Det handlar om att se till att alla i din familj får en chans att vila och ladda om – inklusive du.

Du har inflytande över vad som händer. Om du är tillräckligt gammal bör din socialsekreterare fråga vad du skulle vilja göra under korttidsavlastningen, om du hellre vill bo hos en familj eller gå till en gruppaktivitet, och vad som skulle få dig att känna dig trygg. Om ingen har frågat är det okej att säga ifrån – dina åsikter spelar roll.

Många unga tycker faktiskt att avlastningsvård är roligt. Du kanske:

• Får nya vänner som förstår ditt liv

• Provar aktiviteter du normalt inte skulle göra

• Får mer självständighet än hemma

• Bygger en relation med en annan familj eller grupp

Om du är nervös är det normalt. Du kan be att få besöka platsen först, ta med något hemifrån eller börja med korta besök innan du stannar över natten.

För syskon: du är också viktig

Om du hjälper till att ta hand om din bror eller syster kan du vara en ung anhörigvårdare – även om ingen har kallat dig det. Det kan innebära att du hjälper till med deras omsorg, gör mer hemma än dina kompisar eller missar saker på grund av din familjs behov.

Det finns stöd för dig också:

• Vissa korttidsavlastningar är utformade så att syskon får tid med sina föräldrar

• Det finns grupper och aktiviteter bara för unga anhörigvårdare

• Du kan be om hjälp om du behöver en paus eller någon att prata med

Det är helt normalt att ha blandade känslor – kärlek, frustration, skuld eller till och med ilska. Du är inte ensam, och du förtjänar stöd lika mycket som alla andra i din familj.

Verkligheten: vad familjer faktiskt upplever

Sanningen är att systemet inte är perfekt. Många familjer tycker att det är svårt att få det stöd de behöver. Väntetiderna kan vara långa, och ibland måste man fråga mer än en gång eller kämpa för hjälp.

Det kan också vara svårt att hitta rätt vårdgivare. Om du har svårt att använda det stöd du har fått, låt din socialsekreterare veta. De kanske kan hjälpa dig att hitta någon eller föreslå andra alternativ.

Ge inte upp om det inte fungerar direkt. Fortsätt ställa frågor och låt folk veta vad du behöver.

Ansvarsfriskrivning: Detta innehåll är endast avsett som allmän information och utgör inte juridisk, finansiell eller skattemässig rådgivning. Resultaten kan variera beroende på dina individuella omständigheter.